När det gäller själv tävlingen vanns den av Oskar från Drop Coffee, smakade på hans espresso och gillade den höga syran och de blommiga tonerna.

Om några fler gick vidare till finalen får vi veta när alla kvaltävlingar är avklarade nästa vecka men skulle inte bli ett dugg förvånad om så är fallet. Kan tycka att det är lite synd att det var så få tävlande som 5 stycken. Stockholm som har en mängd begåvade baristor som lätt skulle kunna göra ett bra resultat i tävlingen.

Oskar preparerar inför tävlingen.

via @kristiannoren

Min egen insats var mer blandad, märks att erfarenheten från förra året gjorde nytta genom att jag var mindre nervös och gjorde en stabilare presentation. Bryggmässigt går det att vara mer självkritisk, insatsen var helt enkelt inte tillräckligt bra framförallt inte i första omgången. Dessutom frångick jag lite av mina vanliga rutiner inför omgång två, vilket var mindre lyckat. Hittills har bara vinnaren presenterats men med största sannolikhet kom jag på nedre halvan av resultatlistan.

Till kommande Brewers Cup är förhoppningen att fler kaffeamatörer ställer upp i tävlingen. Skillnad från Barista Cup krävs det väldigt lite för att ställa upp i tävlingen när det gäller utrustning och kaffemängd. Finns få saker som kan utveckla ens kaffebryggande som att tävla och bedömas av professionella domare. Feedbacken som ges från domarna efter tävlingen är är svår att ersätta på något annat sätt.

Baristabeställning hos Heart rosters i Portland.

Favoritkaffet under året blev mitt tävlingskaffe El Tropacio från El Salvador, en soltorkad bourbon tillsammans med kaffe från Lilla kafferosteriet och Coava…

…Barista cup blev en framgång för Åre kafferosteri…

…Mean coffee öppnade i V-streets lokaler på Vasagatan, skulle vara väldigt kul om ett specialkaffeställe lyckades i city…

…da Matteo öppnade sitt första egna ställe i Stockholm inne hos Grandpa vid Fridhemsplan…

…Kaffecompagniet öppnade en större butik på Torsgatan…

…Johan&Nyström öppnade sin arbetsplatsklubb J&N at Work på Hantverkargatan, Kungsholmen och precis i början av 2013 tog de över driften hos Coffice…

…Drop Coffee såg till att skaffa sig ett eget större rosteri i Västberga som kommer i drift under våren 2013…

…om jag minns rätt startade Sandby kafferosteri sin verksamhet i Skåne…

…även Per Nordby meddelade att han startar upp ett eget rosteri under sitt egna namn…

…webbshopen Willmanders öppnade…

…Espresso house började använda Solberg&Hansen och såldes till ett norsk riskkapitalsbolag dyrt…

…besökte för första gången Intelligentsia i Chicago som motsvarade mina förväntningar…

…under samma resa besöktes Portland och ja gamla industrilokaler kommer bli nästa stora grej i Stockholm…

…I Helsingfors växte specialkaffet med Nya Fratello, Good Life coffee och ett större Sävy…

…Bryssel är en vit fläck på specialkaffekartan…

…tråkigare var att både Cocovaja och Kura kafe stängde, med det tappade St Eriksplan lite av sin dragningskraft…

…V-Street stängde också.

Ett starkt Stockholmsfokus och det finns säkert en hel del jag har missat, startade det ytterligare rosterier under 2012?

Bild: ZOÉGAS Nestlé Sverige

Inspirerad av Jesper Bood tweets för några veckor sen om hur relevanta kaffebloggar egentligen är som bara skriver om specialkaffe kommer jag även börja skriva om kaffe från de stora industrirosterierna.  Då det är jultider och precis som med öl lanseras det då kaffesorter som får prefixet jul i namnet passar det bra att starta just med ett julkaffe. Ett av de rosterierna som har längst tradition med ett årligt julkaffe är Zoegas.

Deras egna beskrivning av årets kaffe: ”Årets hjälteböna kommer från Kenya. Kaffet har mognat på Mount Kenyas sluttningar i vulkanisk jord upp till 1800 meter över havet. De högvuxna bönorna håller en mycket hög kvalitet och tål därmed en mörkare rostning som i sin tur lockar fram unika smakaromer. Kombinationen av bönor från Sidamo-regionen i Etiopien ger julkaffet en fyllig och kryddig blandning med toner av svarta vinbär och mandel.”

Visst stämmer det att kaffet är mörkrostat både på hur det doftar och ser ut. Kaffet doftar rost mot det brända hållet, choklad och om du är snäll svagt vinbär/citrus. Testat att brygga det både i poslinsfilter, clever och aeropress. Skulle säga att bryggresultatet är likvärdigt oavsett bryggmetod. Precis som med doften domineras smaken totalt av rosttonerna, bara om jag låtit kaffet svalnat till att det nästan blev kallt kommer de utlovade vinbärstoner fram.

För att vara ett industrikaffe är det ändå bättre än andra alternativ jag har provat . För människor som gillar mörkrostat (läs skånerost etc) är Julkaffe 2012 ett godare och mer balanserat alternativ till juldesserten. För de som har ett intresse för specialkaffe finns det väldigt många bättre alternativ till julhelgens bryggningar.

För den som vill läsa hela pressreleasen.

Entré till Omotesando Koffe

Omotesando Koffee – Serverar den bästa espresson jag har smakat, slutdiskuterat. Balansen i espresson mellan fyllighet, smak och känsla var nästintill perfekt. Genom att espresson är så bra följer cappuccino tätt efter. Espressomaskinen med tillhörande disk fyller ut hela den minimala lokalen och ligger på en bakgata i stadsdelen Omotesando. Stället är rätt omöjligt att hitta, tog mig tre försök innan jag lyckades.

Bonus: Gå ner till Shibuya och sen genom Yogiparken och drick en brygg gjord på beställning hos Little Nap Coffee Stand.

Nozy coffee – Skrev jag om efter förra gången jag var i Tokyo, allt stämmer fortfarande. De har fortfarande två olika espressosorter att välja på och ett stort utbud av kaffe som bryggs på beställning som fransk press. Vill du dricka Cup of Excellence i Tokyo är Nozy ett säkert ställe.

Bonus: Promenera ca 15 minuter till Obscura coffee och drick mörkrostat sifonbryggt kaffe.

Café de Lambre - Är en av de mest klassiska kissaten som finns kvar i Tokyo. Stället kan sammanfattas i vintage, gäller allt från kaffet till inredningen och viss mån personalen. Du kommer knappast dricka din bästa kopp kaffe här men atmosfären är svårslagen.

Has Bean har uppenbart blivit bränd av försöken med direkt handel och kommer stället fortsätta få sitt kaffe via grossister och importörer. Det går rak emot rådande trenden inom specialkaffet.

Min första spontana tanke är att Has bean har fel men har förståelse för argumenten. Det Has Bean har missat enligt mig är den klassiska Nord-Syd konflikten och ett kafferosteri i norr alltid är den starka parten. I stället för att direkt handel är fel i sig, handlar det om att kunna förklara för kunderna varför kaffet kostar olika mycket och vara väldigt lyhörd mot kaffebönderna.

Hur som helst var det modigt att skriva inlägget som går att läsa här.

Midsommarveckan hade jag ett ärende ner till Skåne och passade då på att besöka Lilla kafferosteriet. Kul är att de har ett utbud av kaffe om som rätt ofta skiljer från andra specialkafferosterier i Sverige. Deras erbjudande om att köpa tre påsar kaffe a 125 gram för 125 kronor gör att det lätt att pröva nya sorter utan att bada i kaffe. Lite förvånande att inga andra rosterier har samma erbjudande. Hur som helst köpte jag med mig en Ecuador och en Tanzania.

För att börja med kaffet från Ecaudor så är det en blandning av tre olika kaffesorter Typica, Bourbon, Caturra som också i sin tur har olika processmetoder. Vilket gör att kaffe varje gång blir en smaköverrakning beroende på fördelningen av bönorna i bryggningen. Det mest förvånande var hur balanserat kaffet kunde vara trots de olika böntyperna och processerna. Troligtvis den mest annorlunda blandningen jag har testat.

Tanzania kaffet som går att beskriva som Kenyas enklare och lite stökigare syskon. Allt som finns i ett typiskt kaffe från Kenya hittas även här som citron- och vinbärssmakerna, men lite mer spretigt och vassare. Gissar att kaffe från kaffe från Tanzania om ett par år kommer ha samma goda rykte som sitt grannland, de är helt klart på rätt väg.

Hängde en helg i Helsingfors nyligen och det går att konstatera att specialkaffet är på frammarsch i staden. Nya ställen har öppnat och spontant känns det som att kvaliteten har ökat, så…

Good Life Coffee, öppnade för ett par månader sen och drivs av förra årets vinnare av Barista cup Lauri Pipinen. Ligger i den fd arbetarstadsdelen Kallio/Berghäll. Kaffet de serverar varierar över tid och kommer från olika nordiska rosterier. När jag besökte var espresson en blandning från Turun Kahvipaahtimo bestående av Brasilien, Guatemala och Etiopien. De serverar också aeropress på beställning vilket verkar vara den vanligaste sättet i Helsingfors. Espresson som serverades var den bästa under resan, balanserad och syrlig.

Nya Sävy, en tidigare favorit som nu har flyttat ett par kvarter bort i Kallio/Berghäll och skaffat sig en större lokal. Lokalen har en snyggt avskalad design och Sävy är ett ställe där jag alltid känner mig välkommen. Gillar att det går att göra en hyfsat nördig baristabeställning och få den serverad på ett snyggt sätt (bilden ovan). I bloggen Coffee Crusade har bra bilder på Sävy.

Kaffa rostary, har två gånger försökt besöka Kaffa utan att lyckas men tredje gången gilt så… Kaffa som ligger i stadsdelen Eira och har dominerar specialkaffet i finland under en lång tid. Som namnet säger rostar de själv och jag drack en aeropress gjord på bönor från Kebado Dara från Etiopien.

Utöver det har Johan&Nyström en konceptbutik på Östra delen av Skatudden som är väl värd ett besök och La Torrefazione som serverar Kaffa på Alexandergatan

PS. För den som snöat in på Italiensk espresso och espressomaskiner serverar Kaffecentralen Moka på ett helt ok sätt gjord av en Strada…DS.

…som alla vet vid det här laget vann Per Nordell från Åre kafferosteri, deras förberedelser inför World Barista Cup (WBC) i Wien går att följa här. Stöd gärna deras och Sveriges satsning inför WBC med att köpa deras speciella kaffe där 40 kronor går direkt till satsningen. I Stockholm har jag sett att Drop coffee och Johan&Nyström är återförsäljare men det finns säkert på fler ställen…

…vi fortsätter i tävlingssamanhang med att svenska landslaget till Nordic Barista Cup i augusti presenterades idag. Spontant känns laget bestå av en riktigt bra mix av personer och erfarenheter. De tre från Sverige är Eskil Ingvarsson, Per Nordell och Cristina Fogarolli och finns presenterade på Nordic Barista Cups hemsida…

Kaffebranschen och jämställdhet har under en längre tid debatteras och min åsikt är att som i övriga samhället har även kaffebranschen långt kvar innan den kan anses vara jämställd.  Särskilt gäller det när det gäller kvinnor som driver kaffebarer och rosterier. Debattinlägg i frågan som är läsvärt men som jag inte delar finns hos Jim Seven…

…Tim Wendelboe har börjat importera kaffe i en större skala om jag har förstått det rätt i nära samarbete med bönderna.  I fem delar beskriver han hur odlingen och processen efter skörden går till och bloggserien blir också en bra ”översiktskurs” kaffeodling…